söndag 1 maj 2011

förstamajtvåtusenelva

Jag återgår till min gamla blogg.
Samma adress men nytt innehåll.
Lägger ner denna.
Kommer inte att radera, men kommer heller ej att uppdatera.

http://mlla.blogg.se
Syns där!

lördag 23 april 2011

torsdag 21 april 2011

onsdag 13 april 2011

trettondeapriltvåtusenelva

Jag har många önskningar just nu.
Men vet ni vilken som är min absolust största, just i detta nu?
Det är att jag skulle få en massa pengar eller vinna dem på en lott eller så.
Och sedan åka iväg med min prins.
Till något helt nytt ställe. Där ingen av oss tidigare har varit.
Skapa nya minnen. Göra saker tillsammans.
Tillbringa en helg, att bara bry oss om varandra.
Det är något som vi skulle behöva.
Nån helg ska vi ta oss tid för detta! Måste bara spara först...

tisdag 12 april 2011

!

Idag är ingen bra dag.
Idag är jag ful. Nästan fulast i världen.
Fet. Äcklig. Dum. Förtjänar ingenting. Är inte bra på något.
Osvosvosvosvosvosvosvosv....
You name it. Skitdag.

konstig dag


måndag 11 april 2011

äkta kärlek

Jag har varit tillsammans med William en gång tidigare.

För att vara exakt 23/9-06.
Det visade sig rätt fort att det inte funkade.
Då var vi inte menade att vara ett par.
Unga och dumma.
Men under hela tiden, har jag älskat honom.
Jag har trott så mycket på honom och på oss,
så att mellan oktober 2006 till maj 2010 tittade jag aldrig på en annan grabb.
Fattade aldrig tycke för någon annan.
Jag visste att William var menad för mig.
Jag bodde i Stockholm, fortsatte mitt liv som singel.
W bodde då i Nyköping/Gnesta och levde sitt.
Jag grät mycket.
Mycket för sådant som han gjorde. Han sårade mig, omedvetet.
Han var ju inte min, han var fri.
Han fick ju leva sitt liv precis som han ville.
Men jag grät ändå.
För att jag visste att inte nu, men senare skulle han bli bara min.
Jag ville att han skulle vara min redan då.
Trots att jag var helt säker att W skulle bli min igen..
Så gjorde det fruktansvärt ont att se honom med någon annan.
Kanske var det bra att vi fick dessa fyra år på oss.
Kanske var det bra att vi fick göra ''leka'' av oss.
Kanske var det bra att vi fick växa upp.
Innan vi fortsatte våra liv, tillsammans.
För att bli så bra som vi är nu. Så kära. Så lyckliga. Så tillsammans! Y