förstamajtvåtusenelva

Jag återgår till min gamla blogg.
Samma adress men nytt innehåll.
Lägger ner denna.
Kommer inte att radera, men kommer heller ej att uppdatera.

http://mlla.blogg.se
Syns där!

jag älskar dig

tjugoförstaapriltvåtusenelva

Släktträff imorgon! <3

trettondeapriltvåtusenelva

Jag har många önskningar just nu.
Men vet ni vilken som är min absolust största, just i detta nu?
Det är att jag skulle få en massa pengar eller vinna dem på en lott eller så.
Och sedan åka iväg med min prins.
Till något helt nytt ställe. Där ingen av oss tidigare har varit.
Skapa nya minnen. Göra saker tillsammans.
Tillbringa en helg, att bara bry oss om varandra.
Det är något som vi skulle behöva.
Nån helg ska vi ta oss tid för detta! Måste bara spara först...

!

Idag är ingen bra dag.
Idag är jag ful. Nästan fulast i världen.
Fet. Äcklig. Dum. Förtjänar ingenting. Är inte bra på något.
Osvosvosvosvosvosvosvosv.... You name it. Skitdag.

konstig dag

äkta kärlek

Jag har varit tillsammans med William en gång tidigare.

För att vara exakt 23/9-06.
Det visade sig rätt fort att det inte funkade.
Då var vi inte menade att vara ett par.
Unga och dumma.
Men under hela tiden, har jag älskat honom.
Jag har trott så mycket på honom och på oss,
så att mellan oktober 2006 till maj 2010 tittade jag aldrig på en annan grabb.
Fattade aldrig tycke för någon annan.
Jag visste att William var menad för mig.
Jag bodde i Stockholm, fortsatte mitt liv som singel.
W bodde då i Nyköping/Gnesta och levde sitt.
Jag grät mycket.
Mycket för sådant som han gjorde. Han sårade mig, omedvetet.
Han var ju inte min, han var fri.
Han fick ju leva sitt liv precis som han ville.
Men jag grät ändå.
För att jag visste att inte nu, men senare skulle han bli bara min.
Jag ville att han skulle vara min redan då.
Trots att jag var helt säker att W skulle bli min igen..
Så gjorde det fruktansvärt ont att se honom med någon annan.
Kanske var det bra att vi fick dessa fyra år på oss.
Kanske var det bra att vi fick göra ''leka'' av oss.
Kanske var det bra att vi fick växa upp.
Innan vi fortsatte våra liv, tillsammans.
För att bli så bra som vi är nu. Så kära. Så lyckliga. Så tillsammans! Y

11/4-11

Snart, äntligen! Inte just denna sko, men tofflor. Som jag har längtat Y

Vackert.

åh, min älskade brorson!

tjugoniondemarstvåtusenelva

Just nu spelas Lars Winnerbäck i mina högtalare och då saknar jag Stockholm.

Känslan är speciell. Svår att förklara. Vill inte tillbaka. Saknar några vänner men inget jag skulle återvända till. Jag tror att det är platserna jag saknar. Jag vet inte riktigt. Vill inte tillbaka somsagt. Jag tycker att det är läskigt att vara där. Jag minns så väl känslan förr när jag kunde gå igenom stan utan att bry mig om människorna runt omkring. Idag vågar jag inte gå ut efter kl 8. Jag tror att jag saknar möjligheterna man hade där.

Saknar Gamla stan. Slussen. Gröna lund. Gustavsberg. Haninge.

del 6; En person jag vill träffa just nu.

2 6 / 3 - 11

Första dagen på veckor som jag sitter vid en dator igen. Har suttit på telefonen. Världen blir mycket annorlunda i en liten skärm som på en iphone. Därav blir bloggen lidande.
Har egentligen inget att säga nu. Ville bara skriva för att ha skrivit.

sextondemarstvåtusenelva

Jag lever det liv idag som jag för ett år sedan aldrig vågade drömma om.

Jag är lyckligt förlovad med min William. Jag bor tillsammans med honom. Ifs fortfarande hos min pappa, men vad spelar det för roll? Vi lever tillsammans. Vi är lyckliga.

Såhär kul och såhär bra som jag mått dessa 10 månader med honom har jag aldrig haft förut. Jag är nästan bortskämd som delar mitt liv med denna man. Han ger mig all sin kärlek och lite därtill.

Han är precis vad jag skulle kalla för drömprins.

...Det enda som fattas i vårat liv nu är ett jobb till mig och en egen lägenhet.

Men snart så!

fjortondemarstvåtusenelva

Jag vill och jag ska tatuera mig.
Väldigt snart. Jag är lite sugen trots att jag vet hur nervös jag kommer att vara.

Jag är så fruktansvärt nålrädd så bara jag ser en nål gråter jag.

Men dethär ska jag ta mig igenom!

Jag ska tatuera in en blomma på höger underarm, med min systers födelseår och dödsdatum.

Kommer bli så bra när den är klar.

Jag ska bara samla mod Y

tredjemarstvåtusenelva

förstamarstvåtusenELVA

Idag känner jag mig lite sämre. Som en lite sämre flickvän. Som en lite sämre människa.

Så dumt!

förstamarstvåtusenelva

Min kära man köpte en Iphone till mig igår.

Jag fattar ingenting.

Är det möjligt att lära sig denna telefon!?!?! :)

tjugofemtefebruaritvåtusenelva

I söndags krockade jag och William.
Vet inte riktigt hur det gick till. Minns inte. Förstår inte.
Vi klarade oss bra likaså de vi krockade med. Om man ska vara noga så tror vi att jag slog i huvudet någonstans. Vilket har inneburit mycket huvudvärk, varje dag.
W gjorde illa armar och axlar pga att airbagen löstes ut. Det är den enda som hände med oss. Bilen blev skrot. Men det är bara materiella saker.
Tittar man på bilen så ser man att det var en ordentlig smäll.
Kunde ha gått mycket värre med oss.
Jag tackar därför mina änglar för att det gick bra.

'

20 februari. Lätt hjärnskakning och några stukade fingrar.
En dag att minnas.

sjuttondefebruaritvåtusenelva

Saknar den hårfärgen lite. Även om jag vet att jag passar bäst i svart, trivs bäst i det och dessutom ångrar mig till tusen om jag färgar bort det. Men denna färg var inte så tokig heller. Inte alls faktiskt (: Var under renoveringen förra året som jag var rödhårig, eller rödbrunt eller vad det nu var för färg. Cool är den iallafall!

sommar 2009

fjortondefebruaritvåtusenelva

jag älskar dig.

Inte mer idag bara för att det är alla hjärtans dag. Jag älskar dig lika mycket, varje dag.

Du är min fästman. Min sambo. Min prins. Mitt hjärta.

Du är den jag vill dela resten av mitt liv med.
William Göthe, den absolut finaste människan i mitt liv. PUSS!

YYYYYYYYYYYYYYYYYYYY

elftefebruaritvåtusenelva

Fan, ge mig ett jobb.
Tycker inte om att gå hemma. Vill också göra någon nytta i detta förhållande.

Del 5; Musik som inspirerar

En människa som också inspirerar mig är Lars Winnerbäck.

Hans musik alltså. Fantastiskt.

Han är en sådan människa som man älskar eller inte tycker om. Jag älskar hans musik. Hans låtar passar till alla humör. Är du ledsen har han skrivit något som du kan gråta till. Är du glad har han massa låtar som får dig att bli om möjligt ännu gladare.

Om du aldrig har hört honom tidigare så ge honom en chans.

Det är han värd. Och du kommer förmodligen inte att ångra dig.

åttondefebruaritvåtusenelva

Det är nästan sjukt hur kär jag är.
Min fina man ligger just nu och sover sådär sött som bara han kan. Jag kan sitta och titta på honom hur länge som helst och inte förstå hur han blev min. En sådan vacker människa. Är min. Bara min. Känslan jag har i kroppen är helt konstig. Känner mig nykär. Har varit förälskad i denna man sedan 2006 och än idag pirrar det när jag ser honom.
Åh, han är så fantastisk.

åttondefebruaritvåtusenelva

Jag tycker inte om när folk frågar för mycket saker. Får ont i magen. Ångest.
Speciellt gamla vänner. Det värsta jag vet. Jag vet att de dömer mig. Tycker jag gör fel saker. Inte är tillsammans med rätt man. Jag vet att han är rätt för mig. Dem förstår det inte. Mitt liv kanske inte ser ut så som jag hade velat för två år sedan. Men jag är nöjd idag. Trivs med mitt liv. Älskar min fina W.
Så snälla. Förstå.

jag är så kär! och så lycklig

sjundefebruaritvåtusenelva

Om bara en liten stund. Snart..

Del 4; Min idol

Min idol är en fantastisk föreläsare vid namn Kjell Enhager.
Den karln. Åh. Om jag ändå hade möjlighet att tacka honom.
Tacka honom för allt bra han har gjort, bara för denna familj.
Han har tagit oss igenom så mycket. Tagit mig igenom allt.
Under en väldigt svår tid i våra liv så tittade vi hans filmer varma. Varje kväll lyssnade vi till hans kloka ord. Nästan varje natt somnade vi till honom. Vi spelade hans filmer så mycket att dem tillslut gick sönder. Blev helt enkelt sönderspelade. Men ack vad mycket han har hjälpt mig. Han har hjälpt mig vid svåra tider. När jag inte riktigt vet vad jag ska göra eller varför livet är emot mig.
Då slår man på en av hans filmer och genast kommer livsglädjen tillbaka.
Han säger så mycket kloka saker och man tar till sig allt. Självklart inte på samma gång. Vilket stadie du än står i här i livet och väljer en film av Kjell så snappar du upp något nytt han säger. Något som du aldrig tidigare förstått. Förrän du står där. Är du glad, ledsen, arg, bekymrad. Titta på denna man. Han tar dig igenom allt!
Det är sällan det går en dag utan att man kommer på något av hans kloka ord. Allt som han säger i sina föreläsningar är helt klart minnesvärt.
Ta bara som ett exempel. Jag är så himla rädd för nålar. När jag skulle byta pstav nu sista gången så den enda människan jag kunde tänka på var Kjell Enhager och hans fantastiska ord. Då liksom slutar man att vara rädd (:

Del 3; Min familj.

Min familj.
Jag har så himla stor släkt så undra hur ska jag sammanfatta det... Jag älskar dem allihop, lika mycket. Nu har jag ifs 10 syskon men kanske kan skriva lite om var och en + föräldrar.


Mamma heter Sussi Strandberg. Född 66. Under tiden som jag bodde i Haninge så var hon min allra bästa vän. Hon visste allt, precis allt. Hon hade liksom rollen som både mamma och vän. Det absolut mest fantastiska med henne var att när jag kom till henne för att be om råd eller bara för att lägga över lite tyngd på någon annan så var hon min vän. Aldrig mamma. Hon berättade hur hon hade gjort och hur hon tänkte kring det. Det var så himla skönt. Och tackolov för att hon var mamma när hon behövde det. Ibland behöver jag någon som slår näven i bordet och det gjorde hon alltid vid rätt tillfälle.

Sedan har vi min idol. Pappa Peter Norén. Född 60. Han har också många gånger varit både vän och pappa. Jag ser upp till honom. Allting han gör tycker jag är så häftigt. Jag blir alldeles fascinerad när han gör något. Han kan lite av allting. Frågar man honom något och han inte kan det så återkommer han någon timme senare och vet precis vad han pratar om. Det är så häftigt. Det är som att ha en levande uppslagsbok (Y)Jag tycker mycket om min pappa. En dag ska jag bli lika duktig och häftig som han är. Så mina barn ser upp lika mycket till mig som jag ser upp till honom.

Jag har ju faktiskt en styvmor också. Ewa Norén heter hon. Född 70. Hon är också en sådan klok människa. Hon har funnits där och hjälpt mig igenom en massa tuffa saker som har hänt, bara sedan jag flyttade ner till dom 08. När det har gått tokigt står hon där, alldeles trogen som en extra mamma och behandlat mig som jag vore det enda barnet i världen. Och alltidalltid har hon fått mig att tänka rätt. Hon är en såndär människa som kan slänga ur sig minnesvärda citat när hon pratar med en människa. Till mig t ex. När hon och jag pratar om något som är viktigt så säger hon ofta en eller två meningar med så värdefulla ord och du glömmer dem aldrig (: hon är fantastiskt den kvinnan.

Storebror Fredrik Norén. Född 87. Han och jag har aldrig stått varandra nära. Vi har bara varit syskon och funnits när det har behövts. Nu på senare år har det väl blivit lite bättre. Han bor 1,5 mil härifrån så kanske kan det bli bra.

Ingifta syster Sarah Norén. Född 92. Många säger att vi är väldigt lika. Vi är inte systrar någonstans egentligen. Alltså det finns inget släktband förutom att våra föräldrar är gifta och att vi har samma efternamn men fortfarande säger många att vi lika gärna kunde varit tvillingar. Inte utseendemässigt men däremot som personer. Vi är tydligen hemskt lika. (Hon är hundra gånger klokare än vad jag är) Men vi tänker ofta likadant. Eller alltså, vi är nog bra för varandra. Hon och jag har bollat många ideér fram och tillbaka genom åren. När jag är på fel tankebana så är hon där och säger något som är så klokt som bara hon kan säga och då blir det bra. Likadant när hon är ute fel i tankarna. Då kommer jag och petar tillbaka henne rätt. Somsagt, vi är nog bra för varandra. Vi har också haft bra kul genom dessa år. Det charmigaste med hela detta är att från början tyckte vi I N T E om varandra. Klarade knappt av att se varandra på vykort. Heller inte speciellt många som tror på det men det är verkligen helt sant. Men nu är det superbra. Nu tycker vi om varandra. Hon är en glad flicka, positiv till livet, har mycket kloka saker att säga. Också en människa med ordets gåva.

Josefine Norén. Min biologiska syster. Född 93. Hon och jag kunde lika gärna varit tvillingar till utseendet. Hon ser precis ut som jag gjorde när jag var 18. HELT sjukt. Undra hur många som har ropat mitt namn till henne och tvärtom. Haha, helt sjukt. Hon och jag är ju somsagt biologiska syskon och så nära inpå varandra i ålder också så vi bråkade mest som barn. Hela tiden. Jag tyckte alltid att hon ''härmade'' mig men det gjorde hon ju inte för att vara dum. Förmodligen för att det var tufft då att vara som sin två år äldre storasyster. Idag har vi mycket bättre kontakt. Nu bor vi ifs inte under samma tak längre och jag tror att det gör saken betydligt mycket lättare. Vi har en fin relation till varandra och pratar väldigt ofta såhär till vardags. Om både bra och mindre bra saker. Är glad över att hon finns.

Robin Norén. Född 94. Han är en sådan unge som man bara älskar. Han är inte mycket för världen, men för mig är han hur mycket om helst. Han är en liten spelnörd så han går aldrig speciellt långt hemifrån. När man ser honom sitter han alltid framför datorn eller tvn och nördar. Men det är det som är charmen med honom. Han är så duktig på engelska och det kan vi ju tacka alla spel för. Han och jag träffas inte eller pratar speciellt mycket men när vi träffas så brukar vi ha himla roligt. Tycker mycket om honom.

Jesper Norén. Född 97. Han är en sådan som bara är. Finner sig kanske inte i allt, men i det mesta. Säger inte gärna vad han tycker. Han bodde här hos min far samtidigt som jag gjorde. Flyttade i höstas tillbaka till min mamma. Känns konstigt. Kändes som att han alltid skulle bo här ute på landet. Också lite av en spelnörd (:

Caroline Norén. Född 98. Nu börjar det bli lite svårare att skriva om dem små barnen. De blir yngre och yngre och jag har inget riktigt hum om vad det är för sorter. Men ska göra mitt bästa (: Hon är snart inne i tonåren och blir förmodligen en dryg sådan. Hon vet vart skåpet ska stå och hon vet garanterat vad hon tycker är rätt och fel iallafall. Får hon inte som hon vill blir det oftast ett jävla liv. Men, hon är så underbart charmig ändå.

Pelle Norén. Född 00. Han och Robin är de största spelnördarna i familjen. De spelar ofta mot varandra, med varandra och varannan gång. Men det är också ganska kul att se hur de utvecklas när de spelar. Duktiga är de iallafall (:

Kevin Strandberg. Född 02. Han är den duktigaste 8 åringen jag känner! Han är klockren på engelska. Grym på matematik. Pratar nästan gammeldags svenska. Han är 8 och går i tvåan men kunde lika gärna gått i fyran. SÅ duktig! Och han är så rolig. Han är mycket smartare än vad man tror. Undra hur många gånger jag har blivit ägd av honom. Många diskutioner har vi haft också. Svårt att tro att han bara är 8, right?

Pontus Strandberg. Född 04. Det är min minsta lilla snorunge. Han är idag 6 år men när jag kommer och hälsar på kan jag fortfarande gå runt och bära på honom som om han vore bara några månader. Den ungen är så rar och han tycker så mycket om sin äldsta syster. Han tror jag blir en sådan mysig unge när han växer upp. Lite av den bekväma, inte så stressade typen (:



Jag Ä L S K A R min stora familj. Så mycket.
Alla är så egna men så fantastiska.
Ska försöka få tag i bilder på dem någongång framöver :)

förstafebruaritvåtusenelva

Under min sista tid i Särna träffade jag en spännande liten flicka vid namn Felicia.
Hon är syster till min sambos lillebror.
Det var mig nog den gladaste, raraste och tuffaste tjej jag träffat på länge.
Hon har ordets gåva och hennes bilder ska vi inte tala om.
Kika in på hennes blogg vettja!
Något jag rekommenderar helstarkt Y

http://felicialundins.blogg.se/

Del 2; Civilstånd

Jag är förlovad med min drömprins William. Vi har en ganska komplicerad relation bakom oss, men allting har varit värt det.
Vi har hållt på fram och tillbaka sedan 2006. Så man kan se det lite hur man vill. Att vi har varit tillsammans sedan 2006 eller 2010. Upp till var och en. Vi räknar från den 24 maj 2010. Det var den gången som det kändes på riktigt och seriöst. Då vet jag att folk kan tycka att det gick fort med förlovning, men det tycker inte jag. Vi har känt varandra så länge, haft känslor för varandra så länge så i våran värld har vi varit tillsammans längre än sedan i maj -10. Det känns som vi alltid har varit tillsammans.
Nu är vi iallafall här och jag älskar att dela mitt liv med honom.
Han är världens bästa, för mig.
Vi förlovade oss 1/1-11 och det är nog det finaste jag har varit med om. Vi gjorde det inte speciellt romantiskt, men själva grejen att vi förlovade oss gör saken så speciell.
Jag skulle inte byta bort mitt liv med honom mot allt guld i världen. Han är för bra för det.
Sålänge och så mycket som jag har kämpat för honom så vill jag aldrig vara utan honom.
Jag har så många planer på hur vårat liv kan se ut.
Just nu står vi och trampar på med att leta lägenhet. Våran första, egen lägenhet. Tillsammans.

del 1; Vem är jag?

Camilla Elisabeth Norén är mitt fullständiga namn. Enkelt och tråkigt, men what to do?
Är en tjej på snart 20, hemskt lärorika somrar. Bor i lilla Dunker för tillfället faktiskt.

Är född i Stockholm. På det berömda Södersjukhuset år 91. Då bodde mina föräldrar i Haninge, söder om huvudstaden. En ganska intressant liten håla faktiskt. Minns ej vilken gata vi bodde på när jag fick komma hem från BB. Men jag minns att år 94 vi flyttade till Skyttens gata iallafall och där är jag uppväxt.
Jag var en sådan där tonåring som ingen vuxen tyckte om. Jag var precis vad gud kallar för typisk tonåring. Men jag trivdes med att bo i Haninge tills för tre år sedan.
Min pappa flyttade ifrån Haninge -04 och flyttade ner till Södermanland. Gifte sig med sin fru och bosatte sig i Dunker. 7 km utanför Malmköping.

För att göra en lång historia kort.
Jag bodde i Haninge tills jag var 16. Pluggade alla grundskole år i Svartbäcken/ Brandbergen. Började plugga på Fredrika Bremer gymnasiet. Gick inte speciellt bra. Hade börjat första året och insåg att jag eller skolan sprängs snart.
Bestämde mig för att flytta ner till pappa. Det kunde ju faktiskt gå bättre att plugga nere i Södermanland. Trott eller ej. Det gick bra. T V Å år denna gång. Jag hade då gått om första året två gånger för att jag aldrig hittade en linje jag trivdes med.
När jag gick första året på media, alltså första året en tredje gång så insåg jag att det inte var något för mig och övervägde att hoppa av skolan. Sagt och gjort. Varför? Jo, för det första var jag för gammal för att välja om och börja ettan igen. För det andra hade jag inte tålamod att gå om ettan, bara för att jag inte kunde bestämma mig om vad jag ville bli.
Och för det tredje, jag var hundra år äldre än mina klasskamrater. För mig var de omogna snorungar. Även om de inte är det så var jag långt före i min utvecklig vilket gjorde att jag inte passade in. I min värld var jag redan ute i arbetslivet och därför skötte jag inte skolan som jag borde ha gjort.
Kan inte säga att jag ångrar att jag hoppade av. Jag har tagit mig ut i arbetslivet och jag trivs med det. Betygen får jag ta hand om senare.

Bor somsagt just nu i Malmköping med min pappa, hans fru, hennes dotter och min fina pojkvän. Jag har i det stora hela 10 syskon. Med min ingifta syster.
7 av mina syskon bor hos mamma i Haninge.
Själv bor jag och min ingifta syster här hos min far. Min äldre bror bor 1,5 mil härifrån.
Alltså, 9 biologiska syskon. 6 bröder och 3 systrar.
Så man skulle kunna säga att vi är en ganska stor släkt. Ovanligt för en svensk familj.
Men det har varit en upplevelse. När jag var yngre tyckte jag att det var pinsamt att säga hur många syskon jag egentligen har. Idag säger jag stolt hur många vi är och pratar gärna om det om någon frågar.
Man lär sig en hel del när man är så många i en lägenhet på 140kvm och man bor på varandra. Ibland var det supermysigt och andra gånger var det bara jobbigt. Speciellt när jag blev tonåring. Då ville jag inte ens se mina syskon på vykort.
Det var ganska svårt att undvika de små barnen. Speciellt eftersom att jag var näst äldst. Många av dem svansade ju efter mig, ansåg jag det då iallafall. Idag håller jag nog inte riktigt med den 13 åriga flickan jag en gång var.

Hur ser jag ut? Jag är en såndär tjej med ett vardagligt utseende tror jag. Många tror sig veta vem jag är medans de i själva verket blandat ihop mig med någon helt annan. Är inte så mycket för världen. 165 cm lång. 36/37 i skostorlek. 52 kg. Ganska liten helt enkelt.
Känns inte som att jag kan säga mer om mig själv. Min hårfärg är förtillfället svart. I grund och botten är jag nog mörk blond. Har världens blåaste ögon.

Jag är en ganska lycklig människa. Har träffat på många hinder i mitt liv, med alla dem har blivit till någonting bra. ''Everything will be okey in the end. If it's not okey, it's not the end. '' Ett citat värt att minnas.
När jag sitter och tittar tillbaka på mitt liv så inser jag att jag har haft det ganska bra ändå. Klart att jag har många gånger har tyckt att det är mest synd om mig i hela världen. Men så synd har det aldrig varit om mig.
Som person är jag tyvärr lite osäker i mig själv. Det har varit betydligt värre men nu på senare dagar börjar jag stila på det.
Alltför ofta gör jag en sak men menar en annan. Jag menar aldrig att såra någon, även om jag gör det genom att inte tänka efter före.
Jag har så fina människor omkring mig som hjälper mig att sluta vara sådan. Påpekar det och jag får istället lära mig att tänka om. Det gillar jag.
I det stora hela återigen så kan vi snabbt räkna ut att jag älskar att leva.
Jag trivs med det. Jag tycker om när livet går lite emot mig. Väljer man rätt väg går livet med dig. Väljer du fel så går livet emot dig. Så enkelt är det (:
Och det har jag lärt mig nu. Efter 19 år.
Oftast gör jag rätt saker. Eller många bra saker iallafall. Ibland trampar jag snett.
Men det är bara mänskligt att göra fel.
Då gör man om och gör rätt.

trettioförstajanuaritvåtusenelva

Åh!
Jag sitter här och har så mycket ångest för imorgon samtidigt som jag vill att det ska vara imorgon nu. Det absolut värsta i hela världen är N Å L A R.
Ändå ska jag alltid göra saker där nålar involverar. Skitdumt.
Som piercingar, byta pstav och snart tatueringar.
Men det ska nog gå bra (:
Helgen har varit superbra också. Åkte till Stockholm i lördags och träffade kära vänner. Igår åkte vi till mina svärföräldrar och åt god mat, spelade spel och nästan såld bil.

Jag har besämt mig iallafall för att bli bättre på t v å saker i denhär bloggen. För det första ta mer bilder. Så det blir roligare att läsa. Sedan uppdatera mera.
det blir awesome, right? (;

tjugosjundejanuaritvåtusenelva

Jag vill ha en egen lägenhet med älskling, NU.
Även fast jag vet att det inte går ännu.
Det är supermysigt att sitta och leta efter någon som skulle passa oss samtidigt som jag önskar att någon vänlig själ kunde säga ja. Att någon skulle trolla fram en mysig liten lägenhet, centralt som är gjord för bara oss.
Min fina prins börjar förhoppningsvis på nya jobbet redan på måndag (:
Jag ska träffa två chefer nästa vecka. Byta p-stav ska jag också.
Det är mycket som händer nu. Och bara bra saker.
Är så glad över Sörmland.

tjugotredjejanuaritvåtusenelva

245 dagar med älskling Y

SÅ fantastiskt.

artondejanuaritvåtusenelva

Kan inte önska mer.
Bor tillsammans med min älskade man. Tillbaka i Dunker.

15 april 2010 - underbar dag

femtondejanuaritvåtusenelva

Jag har kommit på, att jag nog är världens lyckligaste människa.
Jag lever tillsammas med min fina man. Jag är bara omringad av bra människor. Har fantastiska föräldrar som finns 47 mil härifrån, med ett så stort hjärta. Jag har en släkt av sitt slag. Oavsett humör så skrattar man alltid med dem.
Man längtar ihjäl sig efter dem också, hela tiden.
Och för att inte tala om mina vänner. Har förlorat några, väldigt fina vänner de senaste månaderna men eftersom de fortfarande finns i mitt hjärta så räknar jag dem.
Det är tyvärr för sällan som jag inser vilka fantastiska människor som lever med mig.
Också för sällan som jag är tacksam.
Men jag älskar dem. Allihop. Av hela mitt hjärta. Det vet dem också, hoppas jag.

fjortondejanuaritvåtusenelva

Lars Winnerbäck Y Fan vad jag har saknat hans musik.

Trettondejanuaritvåtusenelva

Kärlek och andra droger.