tjugofemtefebruaritvåtusenelva

I söndags krockade jag och William.
Vet inte riktigt hur det gick till. Minns inte. Förstår inte.
Vi klarade oss bra likaså de vi krockade med. Om man ska vara noga så tror vi att jag slog i huvudet någonstans. Vilket har inneburit mycket huvudvärk, varje dag.
W gjorde illa armar och axlar pga att airbagen löstes ut. Det är den enda som hände med oss. Bilen blev skrot. Men det är bara materiella saker.
Tittar man på bilen så ser man att det var en ordentlig smäll.
Kunde ha gått mycket värre med oss.
Jag tackar därför mina änglar för att det gick bra.

'

20 februari. Lätt hjärnskakning och några stukade fingrar.
En dag att minnas.

sjuttondefebruaritvåtusenelva

Saknar den hårfärgen lite. Även om jag vet att jag passar bäst i svart, trivs bäst i det och dessutom ångrar mig till tusen om jag färgar bort det. Men denna färg var inte så tokig heller. Inte alls faktiskt (: Var under renoveringen förra året som jag var rödhårig, eller rödbrunt eller vad det nu var för färg. Cool är den iallafall!

sommar 2009

fjortondefebruaritvåtusenelva

jag älskar dig.

Inte mer idag bara för att det är alla hjärtans dag. Jag älskar dig lika mycket, varje dag.

Du är min fästman. Min sambo. Min prins. Mitt hjärta.

Du är den jag vill dela resten av mitt liv med.
William Göthe, den absolut finaste människan i mitt liv. PUSS!

YYYYYYYYYYYYYYYYYYYY

elftefebruaritvåtusenelva

Fan, ge mig ett jobb.
Tycker inte om att gå hemma. Vill också göra någon nytta i detta förhållande.

Del 5; Musik som inspirerar

En människa som också inspirerar mig är Lars Winnerbäck.

Hans musik alltså. Fantastiskt.

Han är en sådan människa som man älskar eller inte tycker om. Jag älskar hans musik. Hans låtar passar till alla humör. Är du ledsen har han skrivit något som du kan gråta till. Är du glad har han massa låtar som får dig att bli om möjligt ännu gladare.

Om du aldrig har hört honom tidigare så ge honom en chans.

Det är han värd. Och du kommer förmodligen inte att ångra dig.

åttondefebruaritvåtusenelva

Det är nästan sjukt hur kär jag är.
Min fina man ligger just nu och sover sådär sött som bara han kan. Jag kan sitta och titta på honom hur länge som helst och inte förstå hur han blev min. En sådan vacker människa. Är min. Bara min. Känslan jag har i kroppen är helt konstig. Känner mig nykär. Har varit förälskad i denna man sedan 2006 och än idag pirrar det när jag ser honom.
Åh, han är så fantastisk.

åttondefebruaritvåtusenelva

Jag tycker inte om när folk frågar för mycket saker. Får ont i magen. Ångest.
Speciellt gamla vänner. Det värsta jag vet. Jag vet att de dömer mig. Tycker jag gör fel saker. Inte är tillsammans med rätt man. Jag vet att han är rätt för mig. Dem förstår det inte. Mitt liv kanske inte ser ut så som jag hade velat för två år sedan. Men jag är nöjd idag. Trivs med mitt liv. Älskar min fina W.
Så snälla. Förstå.

jag är så kär! och så lycklig

sjundefebruaritvåtusenelva

Om bara en liten stund. Snart..

Del 4; Min idol

Min idol är en fantastisk föreläsare vid namn Kjell Enhager.
Den karln. Åh. Om jag ändå hade möjlighet att tacka honom.
Tacka honom för allt bra han har gjort, bara för denna familj.
Han har tagit oss igenom så mycket. Tagit mig igenom allt.
Under en väldigt svår tid i våra liv så tittade vi hans filmer varma. Varje kväll lyssnade vi till hans kloka ord. Nästan varje natt somnade vi till honom. Vi spelade hans filmer så mycket att dem tillslut gick sönder. Blev helt enkelt sönderspelade. Men ack vad mycket han har hjälpt mig. Han har hjälpt mig vid svåra tider. När jag inte riktigt vet vad jag ska göra eller varför livet är emot mig.
Då slår man på en av hans filmer och genast kommer livsglädjen tillbaka.
Han säger så mycket kloka saker och man tar till sig allt. Självklart inte på samma gång. Vilket stadie du än står i här i livet och väljer en film av Kjell så snappar du upp något nytt han säger. Något som du aldrig tidigare förstått. Förrän du står där. Är du glad, ledsen, arg, bekymrad. Titta på denna man. Han tar dig igenom allt!
Det är sällan det går en dag utan att man kommer på något av hans kloka ord. Allt som han säger i sina föreläsningar är helt klart minnesvärt.
Ta bara som ett exempel. Jag är så himla rädd för nålar. När jag skulle byta pstav nu sista gången så den enda människan jag kunde tänka på var Kjell Enhager och hans fantastiska ord. Då liksom slutar man att vara rädd (:

Del 3; Min familj.

Min familj.
Jag har så himla stor släkt så undra hur ska jag sammanfatta det... Jag älskar dem allihop, lika mycket. Nu har jag ifs 10 syskon men kanske kan skriva lite om var och en + föräldrar.


Mamma heter Sussi Strandberg. Född 66. Under tiden som jag bodde i Haninge så var hon min allra bästa vän. Hon visste allt, precis allt. Hon hade liksom rollen som både mamma och vän. Det absolut mest fantastiska med henne var att när jag kom till henne för att be om råd eller bara för att lägga över lite tyngd på någon annan så var hon min vän. Aldrig mamma. Hon berättade hur hon hade gjort och hur hon tänkte kring det. Det var så himla skönt. Och tackolov för att hon var mamma när hon behövde det. Ibland behöver jag någon som slår näven i bordet och det gjorde hon alltid vid rätt tillfälle.

Sedan har vi min idol. Pappa Peter Norén. Född 60. Han har också många gånger varit både vän och pappa. Jag ser upp till honom. Allting han gör tycker jag är så häftigt. Jag blir alldeles fascinerad när han gör något. Han kan lite av allting. Frågar man honom något och han inte kan det så återkommer han någon timme senare och vet precis vad han pratar om. Det är så häftigt. Det är som att ha en levande uppslagsbok (Y)Jag tycker mycket om min pappa. En dag ska jag bli lika duktig och häftig som han är. Så mina barn ser upp lika mycket till mig som jag ser upp till honom.

Jag har ju faktiskt en styvmor också. Ewa Norén heter hon. Född 70. Hon är också en sådan klok människa. Hon har funnits där och hjälpt mig igenom en massa tuffa saker som har hänt, bara sedan jag flyttade ner till dom 08. När det har gått tokigt står hon där, alldeles trogen som en extra mamma och behandlat mig som jag vore det enda barnet i världen. Och alltidalltid har hon fått mig att tänka rätt. Hon är en såndär människa som kan slänga ur sig minnesvärda citat när hon pratar med en människa. Till mig t ex. När hon och jag pratar om något som är viktigt så säger hon ofta en eller två meningar med så värdefulla ord och du glömmer dem aldrig (: hon är fantastiskt den kvinnan.

Storebror Fredrik Norén. Född 87. Han och jag har aldrig stått varandra nära. Vi har bara varit syskon och funnits när det har behövts. Nu på senare år har det väl blivit lite bättre. Han bor 1,5 mil härifrån så kanske kan det bli bra.

Ingifta syster Sarah Norén. Född 92. Många säger att vi är väldigt lika. Vi är inte systrar någonstans egentligen. Alltså det finns inget släktband förutom att våra föräldrar är gifta och att vi har samma efternamn men fortfarande säger många att vi lika gärna kunde varit tvillingar. Inte utseendemässigt men däremot som personer. Vi är tydligen hemskt lika. (Hon är hundra gånger klokare än vad jag är) Men vi tänker ofta likadant. Eller alltså, vi är nog bra för varandra. Hon och jag har bollat många ideér fram och tillbaka genom åren. När jag är på fel tankebana så är hon där och säger något som är så klokt som bara hon kan säga och då blir det bra. Likadant när hon är ute fel i tankarna. Då kommer jag och petar tillbaka henne rätt. Somsagt, vi är nog bra för varandra. Vi har också haft bra kul genom dessa år. Det charmigaste med hela detta är att från början tyckte vi I N T E om varandra. Klarade knappt av att se varandra på vykort. Heller inte speciellt många som tror på det men det är verkligen helt sant. Men nu är det superbra. Nu tycker vi om varandra. Hon är en glad flicka, positiv till livet, har mycket kloka saker att säga. Också en människa med ordets gåva.

Josefine Norén. Min biologiska syster. Född 93. Hon och jag kunde lika gärna varit tvillingar till utseendet. Hon ser precis ut som jag gjorde när jag var 18. HELT sjukt. Undra hur många som har ropat mitt namn till henne och tvärtom. Haha, helt sjukt. Hon och jag är ju somsagt biologiska syskon och så nära inpå varandra i ålder också så vi bråkade mest som barn. Hela tiden. Jag tyckte alltid att hon ''härmade'' mig men det gjorde hon ju inte för att vara dum. Förmodligen för att det var tufft då att vara som sin två år äldre storasyster. Idag har vi mycket bättre kontakt. Nu bor vi ifs inte under samma tak längre och jag tror att det gör saken betydligt mycket lättare. Vi har en fin relation till varandra och pratar väldigt ofta såhär till vardags. Om både bra och mindre bra saker. Är glad över att hon finns.

Robin Norén. Född 94. Han är en sådan unge som man bara älskar. Han är inte mycket för världen, men för mig är han hur mycket om helst. Han är en liten spelnörd så han går aldrig speciellt långt hemifrån. När man ser honom sitter han alltid framför datorn eller tvn och nördar. Men det är det som är charmen med honom. Han är så duktig på engelska och det kan vi ju tacka alla spel för. Han och jag träffas inte eller pratar speciellt mycket men när vi träffas så brukar vi ha himla roligt. Tycker mycket om honom.

Jesper Norén. Född 97. Han är en sådan som bara är. Finner sig kanske inte i allt, men i det mesta. Säger inte gärna vad han tycker. Han bodde här hos min far samtidigt som jag gjorde. Flyttade i höstas tillbaka till min mamma. Känns konstigt. Kändes som att han alltid skulle bo här ute på landet. Också lite av en spelnörd (:

Caroline Norén. Född 98. Nu börjar det bli lite svårare att skriva om dem små barnen. De blir yngre och yngre och jag har inget riktigt hum om vad det är för sorter. Men ska göra mitt bästa (: Hon är snart inne i tonåren och blir förmodligen en dryg sådan. Hon vet vart skåpet ska stå och hon vet garanterat vad hon tycker är rätt och fel iallafall. Får hon inte som hon vill blir det oftast ett jävla liv. Men, hon är så underbart charmig ändå.

Pelle Norén. Född 00. Han och Robin är de största spelnördarna i familjen. De spelar ofta mot varandra, med varandra och varannan gång. Men det är också ganska kul att se hur de utvecklas när de spelar. Duktiga är de iallafall (:

Kevin Strandberg. Född 02. Han är den duktigaste 8 åringen jag känner! Han är klockren på engelska. Grym på matematik. Pratar nästan gammeldags svenska. Han är 8 och går i tvåan men kunde lika gärna gått i fyran. SÅ duktig! Och han är så rolig. Han är mycket smartare än vad man tror. Undra hur många gånger jag har blivit ägd av honom. Många diskutioner har vi haft också. Svårt att tro att han bara är 8, right?

Pontus Strandberg. Född 04. Det är min minsta lilla snorunge. Han är idag 6 år men när jag kommer och hälsar på kan jag fortfarande gå runt och bära på honom som om han vore bara några månader. Den ungen är så rar och han tycker så mycket om sin äldsta syster. Han tror jag blir en sådan mysig unge när han växer upp. Lite av den bekväma, inte så stressade typen (:



Jag Ä L S K A R min stora familj. Så mycket.
Alla är så egna men så fantastiska.
Ska försöka få tag i bilder på dem någongång framöver :)

förstafebruaritvåtusenelva

Under min sista tid i Särna träffade jag en spännande liten flicka vid namn Felicia.
Hon är syster till min sambos lillebror.
Det var mig nog den gladaste, raraste och tuffaste tjej jag träffat på länge.
Hon har ordets gåva och hennes bilder ska vi inte tala om.
Kika in på hennes blogg vettja!
Något jag rekommenderar helstarkt Y

http://felicialundins.blogg.se/

Del 2; Civilstånd

Jag är förlovad med min drömprins William. Vi har en ganska komplicerad relation bakom oss, men allting har varit värt det.
Vi har hållt på fram och tillbaka sedan 2006. Så man kan se det lite hur man vill. Att vi har varit tillsammans sedan 2006 eller 2010. Upp till var och en. Vi räknar från den 24 maj 2010. Det var den gången som det kändes på riktigt och seriöst. Då vet jag att folk kan tycka att det gick fort med förlovning, men det tycker inte jag. Vi har känt varandra så länge, haft känslor för varandra så länge så i våran värld har vi varit tillsammans längre än sedan i maj -10. Det känns som vi alltid har varit tillsammans.
Nu är vi iallafall här och jag älskar att dela mitt liv med honom.
Han är världens bästa, för mig.
Vi förlovade oss 1/1-11 och det är nog det finaste jag har varit med om. Vi gjorde det inte speciellt romantiskt, men själva grejen att vi förlovade oss gör saken så speciell.
Jag skulle inte byta bort mitt liv med honom mot allt guld i världen. Han är för bra för det.
Sålänge och så mycket som jag har kämpat för honom så vill jag aldrig vara utan honom.
Jag har så många planer på hur vårat liv kan se ut.
Just nu står vi och trampar på med att leta lägenhet. Våran första, egen lägenhet. Tillsammans.