Nu sitter jag här igen. Hemma i Dunker. Andas in luften och känner all trygghet.
Här är jag nu. En stund.
För att sedan återvända till Särna och börja på nytt. Något eget. Med älskling.
Vi ska lämna tryggheten, familjen, Dunker. För att starta vårat liv. Tillsammans.
Vi ska ut och testa på egna saker, göra egna misslyckanden, göra egna bra saker.
Se om våra ben orkar lyfta oss.
För att förhoppningsvis kunna återvända till Dunker. Senare.
Och inse att det är här vi hör hemma.
Man måste våga för att vinna.
Era ben orka lyfta er och vi finns här och stöttar upp dom när dom inte orkar stå..
SvaraRaderaNu börjar livet, nu börjar den riktiga skolan.. Den kan vara alldeles underbar och ett rent helvete men jag vet att ni har en bra grund att stå på och jag vet att ni kan.. Ni kan allt.. Precis allt och vi finns hela tiden i bakfickan..
Ut och ta världen med storm... =)
Massor med kramar kommer från din elaka styvmor..
;o)