tjugoniondemarstvåtusenelva

Just nu spelas Lars Winnerbäck i mina högtalare och då saknar jag Stockholm.

Känslan är speciell. Svår att förklara. Vill inte tillbaka. Saknar några vänner men inget jag skulle återvända till. Jag tror att det är platserna jag saknar. Jag vet inte riktigt. Vill inte tillbaka somsagt. Jag tycker att det är läskigt att vara där. Jag minns så väl känslan förr när jag kunde gå igenom stan utan att bry mig om människorna runt omkring. Idag vågar jag inte gå ut efter kl 8. Jag tror att jag saknar möjligheterna man hade där.

Saknar Gamla stan. Slussen. Gröna lund. Gustavsberg. Haninge.