femtondejanuaritvåtusenelva

Jag har kommit på, att jag nog är världens lyckligaste människa.
Jag lever tillsammas med min fina man. Jag är bara omringad av bra människor. Har fantastiska föräldrar som finns 47 mil härifrån, med ett så stort hjärta. Jag har en släkt av sitt slag. Oavsett humör så skrattar man alltid med dem.
Man längtar ihjäl sig efter dem också, hela tiden.
Och för att inte tala om mina vänner. Har förlorat några, väldigt fina vänner de senaste månaderna men eftersom de fortfarande finns i mitt hjärta så räknar jag dem.
Det är tyvärr för sällan som jag inser vilka fantastiska människor som lever med mig.
Också för sällan som jag är tacksam.
Men jag älskar dem. Allihop. Av hela mitt hjärta. Det vet dem också, hoppas jag.